publicerad: 2015
förtjänst
för·tjänst
substantiv
~en ~er 1 inkomst; vinst2 värde, god egenskap: uppskatta ngn efter förtjänst – Alla sammansättn. med förtjänst- hör till förtjänst 2.
| Singular | |
|---|---|
| en förtjänst | obestämd form |
| en förtjänsts | obestämd form genitiv |
| förtjänsten | bestämd form |
| förtjänstens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förtjänster | obestämd form |
| förtjänsters | obestämd form genitiv |
| förtjänsterna | bestämd form |
| förtjänsternas | bestämd form genitiv |


