publicerad: 2015
instämma
in|stämma
verb
‑stämde, ‑stämt, ‑stämd n. ‑stämt, pres. ‑stämmer, imper. ‑stäm 1 förklara sig enig: instämma el. stämma in i ngt2 låta kalla: instämma el. stämma in ngn till domstol
Finita former | |
---|---|
instämmer | presens aktiv |
instäms (instämmes) | presens passiv |
instämde | preteritum aktiv |
instämdes | preteritum passiv |
instäm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att instämma | infinitiv aktiv |
att instämmas | infinitiv passiv |
har/hade instämt | supinum aktiv |
har/hade instämts | supinum passiv |
Presens particip | |
instämmande | |
Perfekt particip | |
en instämd + substantiv | |
ett instämt + substantiv | |
den/det/de instämda + substantiv | |
den instämde + maskulint substantiv |