kännakänna
verb
kände, känt, känd n. känt, pres. känner 1 förnimma med känseln2 vara bekant med3 känna på ngt röra vid ngt| Finita former |
|---|
| känner | presens aktiv |
| känns (kännes) | presens passiv |
| kände | preteritum aktiv |
| kändes | preteritum passiv |
| känn | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att känna | infinitiv aktiv |
| att kännas | infinitiv passiv |
| har/hade känt | supinum aktiv |
| har/hade känts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| kännande |
| Perfekt particip |
|---|
| en känd + substantiv |
| ett känt + substantiv |
| den/det/de kända + substantiv |
känna av
• han kände av sin gamla skada| Infinita former |
|---|
| att känna av | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| avkännande |
| Perfekt particip |
|---|
| en avkänd + substantiv |
| ett avkänt + substantiv |
| den/det/de avkända + substantiv |
känna igen
• uppfatta som bekant: känna igen el. (sällan) igenkänna ngn känna på
• direkt erfara| Infinita former |
|---|
| att känna på | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| påkännande |
| Perfekt particip |
|---|
| en påkänd + substantiv |
| ett påkänt + substantiv |
| den/det/de påkända + substantiv |
känna på sig
• ha intuition om| Infinita former |
|---|
| att känna på sig | infinitiv aktiv |
känna sig
• känna sig sjuk; känna sig frisk| Ordform(er) |
|---|
| känna sig | |
känna till
• ha vetskap om| Infinita former |
|---|
| att känna till | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| tillkännande |
| Perfekt particip |
|---|
| en tillkänd + substantiv |
| ett tillkänt + substantiv |
| den/det/de tillkända + substantiv |
