kännaskänn·as
verb
kändes, känts, pres. känns • tyget känns mjukt; tillvaron känns svår| Finita former |
|---|
| känns | presens deponens |
| kändes | preteritum deponens |
| känns | imperativ deponens |
| Infinita former |
|---|
| att kännas | infinitiv deponens |
| har/hade känts | supinum deponens |
kännas vid
1 erkänna, gå med på: kännas vid el. vidkännas ngt2 vilja veta av, stå för: han ville inte kännas vid el. (sällan) vidkännas sin egen bror| Infinita former |
|---|
| att kännas vid | infinitiv aktiv |
