publicerad: 2015
uppsägning
upp|säg·ning
substantiv
~en ~ar 1 till uppsäga2 till säga upp 2 – De flesta sammansättn. med uppsägnings- hör till uppsägning 2.
Singular | |
---|---|
en uppsägning | obestämd form |
en uppsägnings | obestämd form genitiv |
uppsägningen | bestämd form |
uppsägningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppsägningar | obestämd form |
uppsägningars | obestämd form genitiv |
uppsägningarna | bestämd form |
uppsägningarnas | bestämd form genitiv |