publicerad: 2015
kommissarie
kom·miss·arie
[‑a`rie]
substantiv
~n ~r 1 polis i högre ställning; person med viss ansvarsfull uppgift2 minister i det tidiga Sovjetunionen
Singular | |
---|---|
en kommissarie | obestämd form |
en kommissaries | obestämd form genitiv |
kommissarien | bestämd form |
kommissariens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommissarier | obestämd form |
kommissariers | obestämd form genitiv |
kommissarierna | bestämd form |
kommissariernas | bestämd form genitiv |