publicerad: 2015
kommissarie
kom·miss·arie
[‑a`rie]
substantiv
~n ~r 1 polis i högre ställning; person med viss ansvarsfull uppgift2 minister i det tidiga Sovjetunionen
| Singular | |
|---|---|
| en kommissarie | obestämd form |
| en kommissaries | obestämd form genitiv |
| kommissarien | bestämd form |
| kommissariens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kommissarier | obestämd form |
| kommissariers | obestämd form genitiv |
| kommissarierna | bestämd form |
| kommissariernas | bestämd form genitiv |


