SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
mun
mun [mun´] substantiv ~nen ~nar ha mål i mun(nen) kunna prata; ​ta munnen full vara stor­ordig, skrytaöppning: ​mag­mun
Singular
en munobestämd form
en munsobestämd form genitiv
munnenbestämd form
munnensbestämd form genitiv
Plural
munnarobestämd form
munnarsobestämd form genitiv
munnarnabestämd form
munnarnasbestämd form genitiv