publicerad: 2015
alienera
alien·era
verb
~de ~t • göra främmande, ge känsla av främlingskap; jfr alienation
| Finita former | |
|---|---|
| alienerar | presens aktiv |
| alieneras | presens passiv |
| alienerade | preteritum aktiv |
| alienerades | preteritum passiv |
| alienera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att alienera | infinitiv aktiv |
| att alieneras | infinitiv passiv |
| har/hade alienerat | supinum aktiv |
| har/hade alienerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| alienerande | |
| Perfekt particip | |
| en alienerad + substantiv | |
| ett alienerat + substantiv | |
| den/det/de alienerade + substantiv | |


