publicerad: 2015
amarant
1amar·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er 1 en växt2 en fågel
Singular | |
---|---|
en amarant | obestämd form |
en amarants | obestämd form genitiv |
amaranten | bestämd form |
amarantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
amaranter | obestämd form |
amaranters | obestämd form genitiv |
amaranterna | bestämd form |
amaranternas | bestämd form genitiv |
2amar·ant
[‑an´t]
el. Amar·ant
[‑an´t]
substantiv
~en • mest i best. f.; amaranterorden
Singular | |
---|---|
en amarant (en Amarant) | obestämd form |
en amarants (en Amarants) | obestämd form genitiv |
amaranten (Amaranten) | bestämd form |
amarantens (Amarantens) | bestämd form genitiv |