publicerad: 2015
amorin
amor·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • kärleksgud i ett bevingat barns gestalt
Singular | |
---|---|
en amorin | obestämd form |
en amorins | obestämd form genitiv |
amorinen | bestämd form |
amorinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
amoriner | obestämd form |
amoriners | obestämd form genitiv |
amorinerna | bestämd form |
amorinernas | bestämd form genitiv |