publicerad: 2015
angivelsebrott
an·giv·else|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till angivelse 2 brott 1
Singular | |
---|---|
ett angivelsebrott | obestämd form |
ett angivelsebrotts | obestämd form genitiv |
angivelsebrottet | bestämd form |
angivelsebrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
angivelsebrott | obestämd form |
angivelsebrotts | obestämd form genitiv |
angivelsebrotten | bestämd form |
angivelsebrottens | bestämd form genitiv |