publicerad: 2015
anhålla
an|hålla
verb
‑höll, ‑hållit, ‑hållen ‑hållet ‑hållna, pres. ‑håller 1 ta i fängsligt förvar2 be formellt: anhålla om ledighet
| Finita former | |
|---|---|
| anhåller | presens aktiv |
| anhålls (anhålles) | presens passiv |
| anhöll | preteritum aktiv |
| anhölls | preteritum passiv |
| anhåll | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att anhålla | infinitiv aktiv |
| att anhållas | infinitiv passiv |
| har/hade anhållit | supinum aktiv |
| har/hade anhållits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| anhållande | |
| Perfekt particip | |
| en anhållen + substantiv | |
| ett anhållet + substantiv | |
| den/det/de anhållna + substantiv | |
| den anhållne + maskulint substantiv | |


