publicerad: 2015
anhållan
an|håll·an
substantiv; best. ~; i pl. används anhållanden • begäran: en anhållan
| Singular | |
|---|---|
| en anhållan | obestämd form |
| en anhållans | obestämd form genitiv |
| anhållan | bestämd form |
| anhållans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| anhållanden | obestämd form |
| anhållandens | obestämd form genitiv |
| anhållandena | bestämd form |
| anhållandenas | bestämd form genitiv |


