publicerad: 2015
anständighetskrav
an·ständ·ig·hets|krav
substantiv
~et; pl. ~ anständighet krav
Singular | |
---|---|
ett anständighetskrav | obestämd form |
ett anständighetskravs | obestämd form genitiv |
anständighetskravet | bestämd form |
anständighetskravets | bestämd form genitiv |
Plural | |
anständighetskrav | obestämd form |
anständighetskravs | obestämd form genitiv |
anständighetskraven | bestämd form |
anständighetskravens | bestämd form genitiv |