publicerad: 2015
anständighetsskäl
an·ständ·ig·hets|skäl
substantiv
~et; pl. ~ • av anständighetsskäl
| Singular | |
|---|---|
| ett anständighetsskäl | obestämd form |
| ett anständighetsskäls | obestämd form genitiv |
| anständighetsskälet | bestämd form |
| anständighetsskälets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| anständighetsskäl | obestämd form |
| anständighetsskäls | obestämd form genitiv |
| anständighetsskälen | bestämd form |
| anständighetsskälens | bestämd form genitiv |


