publicerad: 2015
avkänna
av|känna
verb
‑kände, ‑känt, ‑känd n. ‑känt, pres. ‑känner • avkänna havsbottnen t.ex. med lod
| Finita former | |
|---|---|
| avkänner | presens aktiv |
| avkänns (avkännes) | presens passiv |
| avkände | preteritum aktiv |
| avkändes | preteritum passiv |
| avkänn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avkänna | infinitiv aktiv |
| att avkännas | infinitiv passiv |
| har/hade avkänt | supinum aktiv |
| har/hade avkänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avkännande | |
| Perfekt particip | |
| en avkänd + substantiv | |
| ett avkänt + substantiv | |
| den/det/de avkända + substantiv | |


