publicerad: 2015
avkännare
av|känn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑kännarna avkänna
| Singular | |
|---|---|
| en avkännare | obestämd form |
| en avkännares | obestämd form genitiv |
| avkännaren | bestämd form |
| avkännarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avkännare | obestämd form |
| avkännares | obestämd form genitiv |
| avkännarna | bestämd form |
| avkännarnas | bestämd form genitiv |


