publicerad: 2015
avlösa
av|lösa
verb
‑löste ‑löst 1 ersätta; efterträda: avlösa el. lösa av ngn vid ratten2 ge absolution
| Finita former | |
|---|---|
| avlöser | presens aktiv |
| avlöses | presens passiv |
| avlöste | preteritum aktiv |
| avlöstes | preteritum passiv |
| avlös | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avlösa | infinitiv aktiv |
| att avlösas | infinitiv passiv |
| har/hade avlöst | supinum aktiv |
| har/hade avlösts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avlösande | |
| Perfekt particip | |
| en avlöst + substantiv | |
| ett avlöst + substantiv | |
| den/det/de avlösta + substantiv | |
| den avlöste + maskulint substantiv | |


