publicerad: 2015
avmåla
av|måla
verb
~de ~t • göra porträttmålning av: avmåla el. måla av ngn
| Finita former | |
|---|---|
| avmålar | presens aktiv |
| avmålas | presens passiv |
| avmålade | preteritum aktiv |
| avmålades | preteritum passiv |
| avmåla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avmåla | infinitiv aktiv |
| att avmålas | infinitiv passiv |
| har/hade avmålat | supinum aktiv |
| har/hade avmålats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avmålande | |
| Perfekt particip | |
| en avmålad + substantiv | |
| ett avmålat + substantiv | |
| den/det/de avmålade + substantiv | |
avmåla sig
• ⟨åld.⟩ glädjen avmålade sig i hans ansikteOrdform(er) avmåla sig


