publicerad: 2015
avplankning
av|plank·ning
substantiv
~en ~ar • till 2planka 2
| Singular | |
|---|---|
| en avplankning | obestämd form |
| en avplanknings | obestämd form genitiv |
| avplankningen | bestämd form |
| avplankningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avplankningar | obestämd form |
| avplankningars | obestämd form genitiv |
| avplankningarna | bestämd form |
| avplankningarnas | bestämd form genitiv |


