publicerad: 2015
avreagera
av|re·ag·era
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| avreagerar | presens aktiv |
| avreagerade | preteritum aktiv |
| avreagera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avreagera | infinitiv aktiv |
| har/hade avreagerat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| avreagerande | |
| Perfekt particip | |
| en avreagerad + substantiv | |
| ett avreagerat + substantiv | |
| den/det/de avreagerade + substantiv | |
avreagera sig
• ge utlopp för sina känslorOrdform(er) avreagera sig


