publicerad: 2015
avreagering
av|re·ag·er·ing
substantiv
~en ~ar avreagera
| Singular | |
|---|---|
| en avreagering | obestämd form |
| en avreagerings | obestämd form genitiv |
| avreageringen | bestämd form |
| avreageringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avreageringar | obestämd form |
| avreageringars | obestämd form genitiv |
| avreageringarna | bestämd form |
| avreageringarnas | bestämd form genitiv |


