publicerad: 2015
avriggning
av|rigg·ning
substantiv
~en ~ar rigga 1
| Singular | |
|---|---|
| en avriggning | obestämd form |
| en avriggnings | obestämd form genitiv |
| avriggningen | bestämd form |
| avriggningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avriggningar | obestämd form |
| avriggningars | obestämd form genitiv |
| avriggningarna | bestämd form |
| avriggningarnas | bestämd form genitiv |


