publicerad: 2015
avstämning
av|stäm·ning
substantiv
~en ~ar • till avstämma 1,3
| Singular | |
|---|---|
| en avstämning | obestämd form |
| en avstämnings | obestämd form genitiv |
| avstämningen | bestämd form |
| avstämningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avstämningar | obestämd form |
| avstämningars | obestämd form genitiv |
| avstämningarna | bestämd form |
| avstämningarnas | bestämd form genitiv |


