publicerad: 2015
avundsman
av·unds|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨åld.⟩ avund 1man 1
| Singular | |
|---|---|
| en avundsman | obestämd form |
| en avundsmans | obestämd form genitiv |
| avundsmannen | bestämd form |
| avundsmannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avundsmän | obestämd form |
| avundsmäns | obestämd form genitiv |
| avundsmännen | bestämd form |
| avundsmännens | bestämd form genitiv |


