publicerad: 2015
avvärja
av|värja
verb
‑värjde ‑värjt • slå tillbaka anfall; hindra slag att träffa; förhindra
| Finita former | |
|---|---|
| avvärjer | presens aktiv |
| avvärjs (avvärjes) | presens passiv |
| avvärjde | preteritum aktiv |
| avvärjdes | preteritum passiv |
| avvärj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avvärja | infinitiv aktiv |
| att avvärjas | infinitiv passiv |
| har/hade avvärjt | supinum aktiv |
| har/hade avvärjts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avvärjande | |
| Perfekt particip | |
| en avvärjd + substantiv | |
| ett avvärjt + substantiv | |
| den/det/de avvärjda + substantiv | |


