publicerad: 2015
barnminister
barn|min·ister
substantiv
~n ‑ministrar • jfr jämställdhetsminister
Singular | |
---|---|
en barnminister | obestämd form |
en barnministers | obestämd form genitiv |
barnministern | bestämd form |
barnministerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnministrar | obestämd form |
barnministrars | obestämd form genitiv |
barnministrarna | bestämd form |
barnministrarnas | bestämd form genitiv |