publicerad: 2015
barntimme
barn|timme
el. barn|timma
substantiv
~n ‑timmar • kyrkans barntimmar
Singular | |
---|---|
en barntimme (en barntimma) | obestämd form |
en barntimmes (en barntimmas) | obestämd form genitiv |
barntimmen (barntimman) | bestämd form |
barntimmens (barntimmans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
barntimmar | obestämd form |
barntimmars | obestämd form genitiv |
barntimmarna | bestämd form |
barntimmarnas | bestämd form genitiv |