publicerad: 2015
beagle
beagle
[bi´gel]
substantiv
~n beaglar • en hund
Singular | |
---|---|
en beagle | obestämd form |
en beagles | obestämd form genitiv |
beaglen | bestämd form |
beaglens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beaglar | obestämd form |
beaglars | obestämd form genitiv |
beaglarna | bestämd form |
beaglarnas | bestämd form genitiv |