publicerad: 2015
befängdhet
be·fängd·het
[‑fäŋ´d‑]
substantiv
~en ~er befängd
Singular | |
---|---|
en befängdhet | obestämd form |
en befängdhets | obestämd form genitiv |
befängdheten | bestämd form |
befängdhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befängdheter | obestämd form |
befängdheters | obestämd form genitiv |
befängdheterna | bestämd form |
befängdheternas | bestämd form genitiv |