publicerad: 2015
begabbare
be·gabb·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. begabbarna begabba
Singular | |
---|---|
en begabbare | obestämd form |
en begabbares | obestämd form genitiv |
begabbaren | bestämd form |
begabbarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
begabbare | obestämd form |
begabbares | obestämd form genitiv |
begabbarna | bestämd form |
begabbarnas | bestämd form genitiv |