publicerad: 2015
begagnare
be·gagn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. begagnarna begagna
Singular | |
---|---|
en begagnare | obestämd form |
en begagnares | obestämd form genitiv |
begagnaren | bestämd form |
begagnarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
begagnare | obestämd form |
begagnares | obestämd form genitiv |
begagnarna | bestämd form |
begagnarnas | bestämd form genitiv |