publicerad: 2015
behaviorism
behavi·or·ism
[bihejvioris´m]
substantiv
~en • en psykologisk riktning som lägger tonvikt vid iakttagbart beteende
Singular | |
---|---|
en behaviorism | obestämd form |
en behaviorisms | obestämd form genitiv |
behaviorismen | bestämd form |
behaviorismens | bestämd form genitiv |