publicerad: 2015
beivrare
be·ivr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. beivrarna beivra
Singular | |
---|---|
en beivrare | obestämd form |
en beivrares | obestämd form genitiv |
beivraren | bestämd form |
beivrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beivrare | obestämd form |
beivrares | obestämd form genitiv |
beivrarna | bestämd form |
beivrarnas | bestämd form genitiv |