SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bejakare
be·­jak·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. bejakarna bejaka
Singular
en bejakareobestämd form
en bejakaresobestämd form genitiv
bejakarenbestämd form
bejakarensbestämd form genitiv
Plural
bejakareobestämd form
bejakaresobestämd form genitiv
bejakarnabestämd form
bejakarnasbestämd form genitiv