publicerad: 2015
belgier
belgi·er
[bel´gi‑]
substantiv
~n; pl. ~ • mansperson från Belgien
Singular | |
---|---|
en belgier | obestämd form |
en belgiers | obestämd form genitiv |
belgiern | bestämd form |
belgierns | bestämd form genitiv |
Plural | |
belgier | obestämd form |
belgiers | obestämd form genitiv |
belgierna | bestämd form |
belgiernas | bestämd form genitiv |