publicerad: 2015
belöpa
be·löpa
verb
belöpte, belöpt el. åld. belupit • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| belöper | presens aktiv |
| belöpte | preteritum aktiv |
| belöp | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att belöpa | infinitiv aktiv |
| har/hade belöpt (belupit) | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| belöpande | |
belöpa sig
• belöpa sig till (viss summa) uppgå till; belöpa sig på ngn falla på ngns andelOrdform(er) belöpa sig


