publicerad: 2015
bespara
be·spara
verb
~de ~t • särsk. låta slippa
| Finita former | |
|---|---|
| besparar | presens aktiv |
| besparas | presens passiv |
| besparade | preteritum aktiv |
| besparades | preteritum passiv |
| bespara | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bespara | infinitiv aktiv |
| att besparas | infinitiv passiv |
| har/hade besparat | supinum aktiv |
| har/hade besparats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| besparande | |
| Perfekt particip | |
| en besparad + substantiv | |
| ett besparat + substantiv | |
| den/det/de besparade + substantiv | |
bespara sig
• äv. låta bli att göra ngt elakt: du kunde ha besparat dig den sista kommentarenOrdform(er) bespara sig


