publicerad: 2015
betacka
be·tacka
verb
~de ~t • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| betackar | presens aktiv |
| betackade | preteritum aktiv |
| betacka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att betacka | infinitiv aktiv |
| har/hade betackat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| betackande | |
betacka sig
• betacka sig för ngt undanbe sig ngtOrdform(er) betacka sig


