publicerad: 2015
betjänt
1be·tjänt
[‑çä´nt]
substantiv
~en ~er • personlig uppassare
Singular | |
---|---|
en betjänt | obestämd form |
en betjänts | obestämd form genitiv |
betjänten | bestämd form |
betjäntens | bestämd form genitiv |
Plural | |
betjänter | obestämd form |
betjänters | obestämd form genitiv |
betjänterna | bestämd form |
betjänternas | bestämd form genitiv |