publicerad: 2015
bettlare
bettl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bettlarna • ⟨åld.⟩ bettla
Singular | |
---|---|
en bettlare | obestämd form |
en bettlares | obestämd form genitiv |
bettlaren | bestämd form |
bettlarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bettlare | obestämd form |
bettlares | obestämd form genitiv |
bettlarna | bestämd form |
bettlarnas | bestämd form genitiv |