publicerad: 2015
bigning
big·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨boktr.⟩ markering av ställe där papp och kartong kan böjas
| Singular | |
|---|---|
| en bigning | obestämd form |
| en bignings | obestämd form genitiv |
| bigningen | bestämd form |
| bigningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bigningar | obestämd form |
| bigningars | obestämd form genitiv |
| bigningarna | bestämd form |
| bigningarnas | bestämd form genitiv |


