publicerad: 2015
bihandling
bi|handl·ing
substantiv
~en ~ar • i pjäs, roman e.d.; till handling 3
Singular | |
---|---|
en bihandling | obestämd form |
en bihandlings | obestämd form genitiv |
bihandlingen | bestämd form |
bihandlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bihandlingar | obestämd form |
bihandlingars | obestämd form genitiv |
bihandlingarna | bestämd form |
bihandlingarnas | bestämd form genitiv |