publicerad: 2015
bisittare
bi|sitt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sittarna • ledamot av domstol; assistent
Singular | |
---|---|
en bisittare | obestämd form |
en bisittares | obestämd form genitiv |
bisittaren | bestämd form |
bisittarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bisittare | obestämd form |
bisittares | obestämd form genitiv |
bisittarna | bestämd form |
bisittarnas | bestämd form genitiv |