publicerad: 2015
blandare
bland·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. blandarna • vanl. om maskin
| Singular | |
|---|---|
| en blandare | obestämd form |
| en blandares | obestämd form genitiv |
| blandaren | bestämd form |
| blandarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| blandare | obestämd form |
| blandares | obestämd form genitiv |
| blandarna | bestämd form |
| blandarnas | bestämd form genitiv |


