publicerad: 2015
blaska
1blaska
verb
~de ~t • slaska; stänka; skölja
Finita former | |
---|---|
blaskar | presens aktiv |
blaskas | presens passiv |
blaskade | preteritum aktiv |
blaskades | preteritum passiv |
blaska | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att blaska | infinitiv aktiv |
att blaskas | infinitiv passiv |
har/hade blaskat | supinum aktiv |
har/hade blaskats | supinum passiv |
Presens particip | |
blaskande |
blaska sig
• ⟨finl., vard.⟩ göra bort sigOrdform(er) blaska sig
2blaska
substantiv
~n blaskor • ⟨vard.⟩ tidning
Singular | |
---|---|
en blaska | obestämd form |
en blaskas | obestämd form genitiv |
blaskan | bestämd form |
blaskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
blaskor | obestämd form |
blaskors | obestämd form genitiv |
blaskorna | bestämd form |
blaskornas | bestämd form genitiv |