publicerad: 2015
blåsmusiker
blås|mus·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ blåsmusik
Singular | |
---|---|
en blåsmusiker | obestämd form |
en blåsmusikers | obestämd form genitiv |
blåsmusikern | bestämd form |
blåsmusikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
blåsmusiker | obestämd form |
blåsmusikers | obestämd form genitiv |
blåsmusikerna | bestämd form |
blåsmusikernas | bestämd form genitiv |