publicerad: 2015
blänke
blänke
substantiv
~t ~n • blänkande metallbit som agn
Singular | |
---|---|
ett blänke | obestämd form |
ett blänkes | obestämd form genitiv |
blänket | bestämd form |
blänkets | bestämd form genitiv |
Plural | |
blänken | obestämd form |
blänkens | obestämd form genitiv |
blänkena | bestämd form |
blänkenas | bestämd form genitiv |