publicerad: 2015
bohuslänning
bohus|länn·ing
el. bohus|län·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från Bohuslän
| Singular | |
|---|---|
| en bohuslänning (en bohusläning) | obestämd form |
| en bohuslännings (en bohuslänings) | obestämd form genitiv |
| bohuslänningen (bohusläningen) | bestämd form |
| bohuslänningens (bohusläningens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bohuslänningar (bohusläningar) | obestämd form |
| bohuslänningars (bohusläningars) | obestämd form genitiv |
| bohuslänningarna (bohusläningarna) | bestämd form |
| bohuslänningarnas (bohusläningarnas) | bestämd form genitiv |


